Armagnac druvsorter: av vilka druvor görs armagnac?

Armagnac görs av gröna druvor. Innan det blir en brandy är det ett vin, skördat i sydvästra Frankrike inom ett appellationsområde som delas mellan Gers, Landes och Lot-et-Garonne. Sammanlagt är tio druvsorter tillåtna, men fyra står för merparten av armagnacproduktionen: ugni blanc, baco, folle blanche och colombard. Den här guiden till armagnac druvsorter visar vilken roll var och en spelar, vad den förändrar i glaset och vilka flaskor i vårt sortiment som låter dig smaka på den.

Armagnac druvsorter: de 10 som appellationen tillåter

Produktspecifikationen (cahier des charges) för AOC Armagnac, i den version som fastställdes 2025, listar de druvsorter vars viner får destilleras till armagnac. De är tio: ugni blanc, baco blanc, folle blanche, colombard, plant de graisse, blanc dame, jurançon, mauzac, mauzac rose och meslier saint-françois. Alla är gröna druvor, utom mauzac rose med sitt rosa skal. Inga blå druvor och inget rött vin ingår i armagnac.

Druvorna har en sak gemensamt: de ger viner med låg alkoholhalt och hög syra. Appellationens regler kräver att ett vin för destillation håller mellan 7,5 och 12 % vol., helt utan tillsatta sulfiter. Syran gör att vinet håller sig naturligt hela vintern fram till destillationen, som måste vara avslutad senast den 31 mars efter skörden. Den låga alkoholhalten koncentrerar i sin tur vinets aromer i destillatet. Därför odlas armagnacvinstockarna för att ge friska och rikliga druvor som skördas tidigt, snarare än mycket mogna druvor.

Enligt Bureau national interprofessionnel de l'armagnac (BNIA) är det fyra av de tio sorterna som verkligen sätter sin prägel på destillatet. Branschorganisationen, som har sitt säte i Eauze, presenterar dem en i taget. Vill du läsa hela definitionen av drycken och dess historia hittar du den i vår guide vad är armagnac.

Ugni blanc, destillationsdruvan framför andra

Ugni blanc kom till Gascogne efter vinluskrisen (phylloxera) i slutet av 1800-talet, när de gamla sorterna blev ömtåligare efter ympningen. BNIA beskriver den som ”destillationsdruvan framför andra”: den ger syrliga viner med låg alkoholhalt som efter destillation blir fina destillat. Den trivs på alla appellationens jordar, från sanden i väster till lerjordarna i öster.

Tillsammans med baco räknas den i produktspecifikationen som en av appellationens två grundpelare. Samma druva dominerar vinodlingarna i cognacdistriktet, vilket förklarar en del av släktskapet mellan de två dryckerna. Skillnaderna beror främst på destillationen och terroiren, som vi förklarar i vår jämförelse cognac och armagnac.

Vissa domäner buteljerar den på egen hand. Pellehaut 40 ans Ugni Blanc är en mycket gammal version med toner av hasselnöt, valnöt och kakao.

Baco, korsningsdruvan som föddes i Gascogne

Baco blanc, som länge kallades ”baco 22A”, är något unikt bland franska vindruvor. Den är en hybrid, framtagen 1898 av François Baco, en ampelograf från Landes, genom en korsning mellan folle blanche och en amerikansk druva, noah. Man behövde då en druva som stod emot de sjukdomar som härjade i vingårdarna efter vinlusen.

Satsningen lyckades: produktspecifikationen lyfter fram den, tillsammans med ugni blanc, som en av armagnacs två viktigaste druvor, särskilt väl anpassad till sand- och boulbènejordarna i Bas-Armagnac. Hybrider skulle egentligen försvinna ur appellationerna, och baco skrevs in definitivt i AOC:ns regelverk först 2005, efter ett långt arbete från branschens sida. Den är tåligare och kräver dessutom färre besprutningar i vingården.

I glaset ger baco runda, mjuka destillat med aromer av mogen frukt. Det är en druva som kräver tålamod: den visar sig främst efter lång lagring på ekfat. På Château de Bordeneuve består vingården till exempel av ungefär tre fjärdedelar ugni blanc, resten är baco.

Folle blanche, armagnacs historiska druva

Före vinlusen, som från 1878 förstörde vingårdarna i Gascogne, var folle blanche den dominerande druvan i armagnac. Då kallades den ”piquepoult”. Efter att ha planterats om på grundstam blev den känsligare för sjukdomar och svårare att odla, och därför finns den bara i liten omfattning i dag.

Folle blanche ger fina, ofta blommiga destillat med stor elegans: ett destillat som är mer elegant än kraftfullt. Branschorganisationen framhåller att den är särskilt uppskattad i Blanche Armagnac och i unga armagnacer, där aromerna står i förgrunden. Vissa domäner låter den ändå lagras länge på fat.

Två hus i vårt sortiment buteljerar den som ren sort:

• Castarède, med fatstarka (brut de fût) armagnacer av ren folle blanche, från 6 år till 18 år, buteljerade utan nedspädning;
• Domaine de Pellehaut i Ténarèze, med en 10 ans Folle Blanche med toner av vanilj och akaciablom, och en 20 ans Folle Blanche.

Colombard, en druva för blandningar

Colombard är armagnacs andra historiska druva: på 1800-talet delade den vingårdarna med folle blanche. I dag används den främst till torra vita viner, bland annat inom IGP Côtes de Gascogne, och destillation till armagnac har blivit sällsynt. Dess fruktiga och kryddiga aromer uppskattas i blandningar, där den tillför en touch av friskhet. Flera hus i vårt sortiment odlar den fortfarande för armagnac, till exempel Castarède och Clés des Ducs.

De sällsynta druvorna: plant de graisse, mauzac, jurançon och de andra

De sex övriga tillåtna druvorna är gamla sorter från Gascogne. BNIA påpekar att de bara odlas på några få hektar:

• plant de graisse (eller graisse), som väcker förnyat intresse hos vissa producenter;
• blanc dame;
• jurançon blanc;
• meslier saint-françois;
• mauzac, vit eller rosa.

Dessa gamla, numera sällsynta sorter bevarar i appellationens regler minnet av vingårdarna före vinlusen och ger vinodlarna utrymme att experimentera. Château de Laubade odlar till exempel sex av appellationens sorter, däribland plant de graisse.

Ren druvsort eller blandning: vad druvan förändrar i glaset

De flesta armagnacer är blandningar. Produktspecifikationen beskriver det så: armagnac som säljs kombinerar ofta destillat av olika och kompletterande åldrar eller druvsorter, som källarmästaren väljer ut genom provsmakning. Ibland är de också årgångsarmagnacer, enligt en gammal och vanlig sed i regionen, påminner samma text. Ugni blanc ger finess och frukt, baco rundhet och struktur, folle blanche blommig elegans. I Nogaro sammanfattar familjen Dartigalongue sin trio så här: ugni blanc för frukten, baco för strukturen och folle blanche för elegansen.

En armagnac på en enda druvsort låter dig i stället läsa av druvans karaktär. Men akta dig för alltför enkla regler: ett destillats stil beror också på jorden, på inställningen av armagnacpannan (alambic armagnacais), den kontinuerliga destillationskolonn som är typisk för appellationen, på fatet, lagringstiden och på om man buteljerar på naturlig styrka eller efter nedspädning. Två folle blanche från två olika domäner kan alltså vara mycket olika. När du väljer armagnac är druvsorten därför ett riktmärke bland andra, inte i sig en garanti för kvalitet.

Det bästa sättet att känna druvans inverkan är jämförande provning. Coffret Cépages Delord innehåller tre armagnacer, av ugni blanc, folle blanche och baco, som är identiska i allt utom druvan: en lärorik provning att dela med andra.

Druvsorten och åldern: från Blanche till gamla årgångar

Druvans karaktär kommer inte till uttryck på samma sätt i alla åldrar. I Blanche Armagnac, som vilar i neutrala behållare utan att passera fat, står den i förgrunden: produktspecifikationen anger att valet av sorter och sättet att destillera syftar till ett mycket aromatiskt destillat med stor finess. Folle blanche är särskilt uppskattad här.

I en ung armagnac, VS eller VSOP, märks druvans frukt tydligt: det är livliga destillat som branschorganisationen även rekommenderar i cocktails. Med åren i lagret tar träet allt större plats och aromprofilen går mot kanderad frukt, kryddor och rancio. Det är där den runda, mjuka baco visar hela sin aromatiska rikedom.

Armagnac druvsorter och terroir: vinodlarens val

Druvan väljs inte för sig själv: den anpassas till jorden och klimatet i varje produktionsområde. Produktspecifikationen konstaterar att varje producent utnyttjar denna mångfald utifrån jordarna i sitt område och den stil på destillatet som eftersträvas. Baco har anpassat sig särskilt väl till de rödbruna sandjordarna (sables fauves) i Bas-Armagnac i väster, medan ugni blanc trivs överallt.

Appellationens tre underområden, Bas-Armagnac, Ténarèze och Haut-Armagnac, motsvarar alltså metoder som är anpassade till olika naturförhållanden. Vår guide om armagnacs terroirer presenterar varje område, dess jordar och dess domäner.

Vanliga frågor

Vilken frukt görs armagnac av?

Av druvor, och bara av druvor. Armagnac är en vinbrännvin: det vita vinet från appellationens druvsorter destilleras i en destillationsapparat och lagras sedan på ekfat. Plommon används inte vid tillverkningen; de förekommer bara i katrinplommon som macererats i armagnac, en delikatess från sydvästra Frankrike.

Vilka druvsorter används till armagnac?

Tio sorter är tillåtna: ugni blanc, baco blanc, folle blanche, colombard, plant de graisse, blanc dame, jurançon, mauzac, mauzac rose och meslier saint-françois. De fyra första står för merparten av produktionen.

Vilken är armagnacs viktigaste druva?

Appellationens produktspecifikation pekar ut två som de viktigaste: ugni blanc, som trivs på alla jordar, och baco, som främst finns på sandjordarna i Bas-Armagnac.

Vad är baco i armagnac?

Det är en hybriddruva, framtagen 1898 av François Baco från Landes ur folle blanche och noah. Den är anpassad till sandjordarna i Bas-Armagnac och ger runda destillat som utvecklas under lång lagring. År 2005 skrevs den definitivt in i AOC Armagnac.

Kan man smaka en armagnac på en enda druvsort?

Ja. Vissa hus buteljerar en enda sort, som folle blanche från Castarède och Pellehaut eller den 40-åriga ugni blanc från Pellehaut. För att jämföra kan du välja Coffret Cépages Delord med tre armagnacer på olika druvor, framställda på samma sätt.